Arbetslust tycks inte vara det som mest utmärker icke-västliga kvinnor i Danmark. Arbetslösheten i den gruppen är skyhög och frågan är hur problemet ska lösas. De kan nämligen inte inse varför de alls ska jobba.

Invandrarkvinnor som är över 30 år och kommer från icke-västliga länder utgör den i särklass största gruppen av arbetslösa i Danmarks tredje största stad, Odense, på Fyn. 66 procent, eller två av tre, har över huvud taget aldrig haft ett jobb, skriver nättidningen Fyens.dk

Uppgifterna, som Sysselsättnings- och socialförvaltningen har tagit fram speciellt för tidningen, har chockat Steen Møller som är ”rådman” och därmed också den politiker som är förvaltningens ansvarige chef.
− Det är skakande siffror, är hans kommentar.
Att just de icke-västliga kvinnorna står så långt från arbetsmarknaden har sin speciella förklaring och enligt områdeschefen Søren Thorsager, står denna inte att finna i bristande språkkunskaper eller i att eventuella kvalifikationer måste stärkas.
− Det handlar om en arbetsidentitet som inte finns, säger han till tidningen.

I fjol fick Odense kommun se sig nödsakad att sätta punkt för ett projekt som syftade till att få ut dessa kvinnor i arbete eftersom resultaten uteblev och enligt Mette Nicolaisen, avdelningschef på förvaltningen, var anledningen till det magra utbytet att flera av kvinnorna helt enkelt inte ville ha ett jobb. De kunde bara inte förstå varför de skulle arbeta. Och förklaringarna till att de uteblev från projektet var kanske inte de mest hållbara.
− För det första var det mycket stor frånvaro − många saknade motivation. Påfallande var till exempel att några av dem som bara skulle komma ett par timmar i veckan inte dök upp alls eftersom de skulle till läkare. De påstod att det var den enda tid de kunde få även om de var lediga resten av veckan, säger Mette Nicolaisen.

Över 550 30-åriga eller äldre arbetslösa kvinnor med icke-västlig bakgrund har aldrig haft ett jobb och enligt Mette Nicolaisen ser de sig heller inte som en del av arbetsmarknaden, som inte har något som helst värde för dem och frågan de ställer sig är varför de ska ut och jobba. De har nog att göra ändå, menar de.
− De är upptagna med att ta han om barn och familj och med att odla nätverk med andra kvinnor, säger hon men anger också andra skäl till att kvinnorna finner det ännu mindre angeläget att bli en del av och ge sitt bidrag till samhället.

Ett par av av dem vägrade till exempel att ta emot det praktikjobb som erbjöds i en matvarubutik. Att sitta i kassan skulle nämligen innebära att de också skulle få scanna medisterkorv − en huvudsakligen skånsk/dansk variant av falukorv − eller andra varor som innehåller fläskkött. Och det gick inte an för en muslimsk kvinna.
− Men det tycker jag inte är en giltig motivering, säger Mette Nicolaisen.
Den konservative politikern Steen Møller säger sig nu vilja se en uppgörelse med de fel som har begåtts i det förflutna och som enligt honom beror på att det förhållningssätt man haft till gruppen har präglats av beröringsångest.