Senfärdighet har kännetecknat Stefan Löfvens första år som statsminister. Visserligen har hans koalitionsregering ett unikt svagt stöd i riksdagen, men någonting är fel på ett djupare plan. Hur ska man annars kunna förklara den lika unika passiviteten inför den största kris Sverige stått inför sedan Gud vet när.
Det främsta exemplet på oförmågan till handling är Löfvens fåfänga försök att förmå resten av EU att avlasta Sveriges växande invandringsbörda. Att det aldrig varit annat än önsketänkande kan bara ha undgått Löfven själv och hans närmaste medarbetare. Istället för att styra över det han faktiskt kan – Sveriges migrationspolitik – har han ägnat all sin energi de senaste veckorna åt att försöka övertala andra länder att gå honom till mötes.
Genomgående har Löfven försökt placera ansvaret för att möta krisens konsekvenser på alla andra än sig själv och regeringen: Det är EU:s ansvar att minska asyltrycket på Sverige, för någon vecka sedan var det företagens fel att integrationen är dålig och det är polisens ansvar att säga till när Sveriges gränser behöver bevakas. Löfven har förvandlat sig själv till en åskådare.
Men verkligheten kräver alltid sina offer. Att blunda eller titta bort går bara ett tag. Ställda inför kalla fakta tvingades därför regeringen till ännu en prestigeförlust när man igår kväll meddelade att tillfälliga gränskontroller ska införas från klockan 12.00 idag. Detta trots att det inte gått mer än ett och ett halvt dygn sedan Löfven sågade Moderaternas förslag om gränskontroller. Symptomatiskt för hans styre är att det inte är regeringen som initierat förändringen. Begäran om gränskontroll har kommit från Migrationsverket som i nuläget inte kan sköta sina uppgifter.
Dessvärre kommer gränskontroller inte göra mycket för att minska asyltrycket på Sverige. Det kan till och med öka enligt Migrationsverkets kommunikationschef. Likväl är gränskontroller, hur man än vrider och vänder på det, ett steg i rätt riktning för att på sikt kunna minska asyltrycket. Något som regeringens Socialdemokratiska del vill, men inte vågar säga klart och tydligt.
Kombinerat med kraftigt nedskurna bidrag till asylsökare och invandrare, kraftig sänkning av dygnsersättningen för asylentreprenörer och tillfälliga uppehållstillstånd kan det få effekt. Om Sverige dessutom upprätthåller Dublin- och Schengenförordningarna och avvisar personer som passerat genom en rad säkra länder kommer den akuta situationen att kunna hanteras. Då återstår bara alla andra invandringsrelaterade problem som decennier av massinvandring skapat.
I enlighet med regeringens senfärdighet kommer förmodligen flera av dessa förslag att bli verklighet så småningom. Men Sverige hade behövt de här förslagen på plats idag, allra helst igår.