NO GO ZONER. Zeliha Dagli är en av de kvinnor med utländsk bakgrund som har skarpt kritiserat utvecklingen i förorterna där självutnämnda män tar kontroll över områden och beskär friheten för kvinnor. Till slut fick hon själv ge vika och flytta.

– Det blev droppen. Jag kände inte att jag kunde bo kvar. Jag blev hotad, vissa ansåg att jag svartmålade området. Man skrek ”jävla hora” efter mig på torget, säger hon till Mitti (länk

Det är bara män som kan röra sig fritt i dessa förorter. Precis som i många av de länder de boende kommer ifrån. Svenska lagar och traditioner finns överhuvudtaget inte, mer än som något att ta avstånd från, som att visa blåljuspersonal att de inte har rätt att vistats i deras område. Zeliha Dagli, tidigare vänsterpartist, har bott både i Rinkeby och Husby.

– I 25 år har jag aktivt kämpat för kvinnor i förorten, men i stället för att gå framåt har vi gått bakåt.

Hon uppmärksammades stort för debattartiklar om att hon längtade efter att kunna cykla, dricka öl med vännerna och pyssla på kolonilotten i shorts utan att bli kallad hora. ”Fundamentalismens skugga vilar allt tyngre över Husby” skrev hon. Uppmärksammade blev hennes inlägg också för att hon, liksom Aminah Kakabaveh (V) och Nalin Pekgul (tidigare S), kallades islamofober och motarbetades av vänstern. Dessa kvinnor har även lyft att problemet hänger ihop med islamism. ”Våra manliga enklaver odlar numera inte bara hederskulturer som diskriminerar kvinnor, de odlar kulturer som skapar jihadkrigare”, skrev Kakabaveh (Expressen 22/6).

Nu verkar motståndet i förorten ha blivit övermäktigt och Zeliah Dagli flyttar till centrala Stockholm.

– Jag har lagt för mycket energi på att diskutera självklara saker, varför jag inte har slöja, varför jag inte går till moskén. Jag kände inte att någon vill lyssna på de verkliga problemen.

Det är dubbla känslor att flytta.

– Det är sorgligt att lämna Husby. Men nu är jag fri. Jag kan ha på mig vad jag vill och ingen lägger sig i om jag kommer hem sent på kvällen.

Helt tomt på kvinnor

Tidningen Mitti har även gjort en egen observation på kafeer i Tensta och Rinkeby och det är helt tomt på kvinnor. ”Det kan bero på vissa traditionella bakgrunder, som kan finnas här, fast vi bott här i tjugo år, som gör att kvinnorna inte kommer till kaféer i Tensta.” säger Nadim Mohamed.

Några eldsjälar kämpar fortfarande. Det finns bland annat ett projekt med tio kvinnor som tränar på att ”ta plats”. En av kvinnorna, Nasreem Jamil, säger:

– Jag vill inte gå på kafé i Tensta eller Rinkeby. Även när jag bara ska handla på en affär känns det jobbigt. Det är för många män, det känns obehagligt när alla tittar (länk).

Hela området

Forskaren Astrid Schlytter, forskare och docent vid Stockholms universitet bekräftar bilden.

– Skillnaden nu är att det inte längre bara är familjen eller släkten som kontrollerar kvinnor och flickor. Nu är det hela områden som utövar social kontroll över kvinnor.

Forskaren påpekar också att man inte kan lägga ansvaret på de enskilda kvinnorna och flickorna, vilket är just vad man gör i liknande projekt, när tjejer ska ”ta plats”.

Mia Päärni (S) ordförande i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd känner till problemen med att män dominerar den offentliga miljön, men har inga lösningar.

– Jag har inte något bra svar på det. Jag hoppas nu på att våra Community center, där flera verksamheter möts under samma tak, ska kunna ha aktiviteter som lockar kvinnor att delta, säger hon till Mitti (länk).

Politiker tänker alltså fortsätta som vanligt med skattepengar till projekt, som ska ”locka”, som om det vore frivilligt för kvinnor att stanna hemma, eller ha på sig heltäckande kläder eller hijab.