På tisdagförmiddagen publicerade Reuters/Ipsos mätning som visar att amerikanska folket stöder president Trumps nya skärpta regler för inresa i USA.

49 procent säger att de stöder de nya reglerna. 41 procent tycker motsatsen, medan tio procent känner sig osäkra (länk).

Medier och demonstranter har således inte stöd i opinionen när man aggressivt och känslomässigt agerar mot de nya reglerna.

Begreppet ”den tysta majoriteten” har åter blivit ett begrepp som tycks ha sin giltighet.

Kombinationen av få men högröstade demonstranter i samarbete med alla stora tidningar och tv-kanaler skapar bilden av att det finns en massrörelse mot den nye presidenten. Men denna bild är en illusion, eller ”falsk nyhet” för att använda ett aktuellt uttryck.

Det är problematiskt när massmedierna skapar en parallell bild av verkligheten via sina kanaler, som saknar kontakt med verkligheten sådan den är. Medierna blir illusionsmakare istället för nyhetsförmedlare.

Varför kan inte den gamla uppdelningen gälla mellan opinionsbildande ledarsida, debattartiklar och debattprogram å ena sidan och opartisk nyhetsförmedling å den andra? Uppdelningen syftade till att för mediekonsumenterna göra tydligt när åsikter framfördes och när nyheter förmedlades. Ingen dum tanke. Det skapade förtroende för journalistiken.

Nu är varje nyhetsinslag ett propagandainslag såväl i vinkling som i val av vad som förmedlas och vilka nyheter som väljs bort, tystas ner och till och med aktivt mörkas.

För konsumenterna innebär det att man själv tvingas söka sig till de avsändare som man delar världsbild med. Det finns ingen neutral arena för samhällsinformation längre. Detta försvagar demokratin och driver på söndringen av samhällsgemenskapen.

Ingen har svikit de demokratiska idealen så mycket som mediebranschen de senaste årtiondena.