Folkhemmet är ett begrepp som används i svensk politik för att framkalla trygghet och omtanke. Sedan kom migrationen. Hur kunde Socialdemokratin tro att dessa skulle gå att förena?

Jag ringer min bror och han berättar om ett möte i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm i mars 1987 med dåvarande invandrarminister, Georg Andersson (S). Efter hans anförande om migrationspolitiken begärde en person i publiken ordet.

– Hur har det egentligen gått med Per Albin Hanssons idé om folkhemmet när ni genom invandringen med målet att omvandla Sverige till ett mångkulturellt samhälle och alltfler svenskar känner sig otrygga?

Jag anser att detta är en väsentlig fråga som också borde besvaras av dagens socialdemokrater. Den sätter fingret på den verkligt ömma punkten för våra socialdemokrater. De har faktiskt svikit det svenska folk som stött dem, när de genom sin migrationspolitik har upplöst just folkhemmet som ju förutsätter en folklig och därmed (inom en nation) nationell och kulturell gemenskap.

Jag har gång på gång varnat för mångkulturella samhällens bräcklighet. Mot denna bakgrund är ekot från Georg Anderssons svar svårtsmält. Han lär ha trumpetat ut ”Sverige är inte Sir Lanka, Sverige är inte Libanon, Sverige är inte Nordirland”, som om det vore fråga om en besvärjelseformel med vilken han söker intala sig själv att han alltid har rätt.

Vad våra socialdemokrater (och även liberala företrädare från de andra partierna) länge trott är att de för alltid kommer att ha invandrare och flyktingar under full kontroll, att det ”sociala experimentet” skall lyckas på samma sätt som det tidigare folkhemmet (med genomförandet av ökad social och ekonomisk rättvisa inom det egna, svenska folket).

Jag ställer mig frågande om socialdemokrater som Andersson hade fog för sin tro? Jo, har många socialdemokrater och liberaler menat och menar, bara de bekämpar rasismen och främlingsfientligheten. Alltså, det handlar om att genomdriva indoktrinering och propaganda tillräckligt effektivt.

Idag har vi facit. De har inte ens med sin indoktrinering och propaganda lyckats. Den har inte fått avsedd effekt, ty även utan ”rasism” uppstår ras- och kulturkonflikter genom motsättningar mellan de olika invandrargrupperna.

Vänster vill gärna tro att det är arbetarrörelsens högervridning som är orsaken bakom deras kris. Jag tror att det är sveket mot Sverige, torpederingen av folkhemmet, en välfärd som urholkas och en god ekonomi som försämras som gör att den en gång så stolta arbetarrörelsen ligger i ett pinoläge.

Socialdemokratin har tappat kontakten med folks oro och längtan. Folkhemmet är inget hem för svenskar, det är ett hem för alla och de som motsätter sig den påtvingade förändringen av Sverige blir stämplade som rasister. Jag är så trött på att kallas rasist att ordet för mig blivit helt urvattnat.