Vi ser nu ett tydligt genombrott för socialkonservatismen i Sverige. Väljarna anser att Sverigedemokraterna har bäst politik på fler sakområden än något annat parti, visar ny mätning. Detta trots höstens intensiva smutskastningskampanj mot partiet.
Den folkhemskonservatism som länge präglade Socialdemokratin försvann i och med radikaliseringen kring 1968. De borgerliga partierna har haft enstaka politiker, som Thorbjörn Fälldin och Gösta Bohman, som förstod det konservativa perspektivets betydelse för en harmonisk samhällsutveckling, men de borgerliga partier kom att bli socialliberal och efterhand alltmer utopiska, symboliserad i Fredrik Reinfeldts utrop om att ”öppna-era-hjärtan”, och skänka bort den svenska välfärden som flera generationer byggt upp genom hårt slit.
Sverigedemokraterna är det enda partiet som står för en annan linje, en konservativ linje som värnar det goda arvet som vi borde vara stolta över och inte slösa bort på utopisk invandringspolitik och extremistiskt spel med könsroller och etnisk identitet.
Det är denna tydliga konservativa ansats som väljarna längtar efter, men som etablissemangen inom politik, akademi och media vägrar ta till sig.
Väljarna betraktar inte Sverigedemokraterna som ett enfrågeparti, utan förstår att invandringsfrågan endast är ett sakområde, dock just nu av omständigheterna helt överskuggande, bland andra som identifierar det konservativa alternativet som värnar tilliten i samhället.
I Aftonbladet/Inizio-mätningen om vilka partier som svenska folket anser har bäst politik på centrala sakområden, och som publicerades igår (länk), framgår att Sverigedemokraterna är bäst i tre av sju sakområden. Utöver invandring också äldreomsorg och försvarspolitik. Partiet hamnar dessutom på ”prispallen” för alla andra sakområden, något inget annat parti kommer i närheten av.
Det kan jämföras med Socialdemokraterna som bara tar en förstaplats, för sjukvård, och fyra pallplatser. Moderaterna får två förstaplatser, för ekonomi och jobben, samt tre pallplatser. Liberalerna får en förstaplats för skola och Centerpartiet en för miljö.
Inget av de gamla och ”statsbärande” partierna visar samma bredd och folklig förankring som Sverigedemokraterna.
Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin säger sig vara chockad över resultatet.
Men jag är inte förvånad. Det är bara Sverigedemokraterna som förstår hur människor tänker i den globaliserade era där vi passerat den inledande och fördelaktiga fasen, för att upptäcka de problematiska och rent ut sagt hotfulla följderna av ökad rörlighet.
När jag började bevaka riksdagen som ungdomsförbundare i mitten av 1980-talet var det enkelt att besöka riksdagshuset. Visst satt det en vakt vid entrén men inga spärrar, ingen scanning av väskor och väl inne i huset kunde man röra sig fritt mellan partikanslierna och bakom kammaren. Bara kammaren var förbjudet område för andra än ledamöterna (och den avskiljdes med draperi av tyg). Idag är säkerhetsnivån en helt annan och blir ständigt strängare.
Visst är det lite märkligt att 80 procent av riksdagens ledamöter, som tar del av denna utveckling på sin arbetsplats, tror att världen utanför riksdagshuset går i exakt motsatt riktning där ökad öppenhet och avsaknad av id-kontroll kan tillämpas vid nationsgränserna.
Varför ska riksdagshuset säkras, men inte landet?
Riksdagsledamöterna anser sig behöva skydd, medan den befolkning man säger sig företräda ska lämnas totalt oskyddad inför världens faror. Varför?
Mitt svar är att de gamla partierna har förlorats markkontakten för en galen utopism som enbart är teoretisk och aldrig någonsin kommer att fungera i verkligheten, exakt som kommunismen och socialismen. Problemet är att i vår tid har de fyra borgerliga partierna lockats med i utopismen eftersom den inte formulerats i ekonomiska termer, utan inom ramen för biologiska aspekter som gender, rasifiering, sexuella minoriteter och andra identitetspolitiska teorier. Liberalismen har här svikit de borgerliga partierna som fastnat i vänsterextremisternas filosofiska fälla (se mer i ledaren ”Liberalernas svek mot negativa friheten”, länk)
Detta innebär att endast ett parti står på en annan ideologisk grund. Och det parti som står för den traditionella svenska linjen om folkhemmet är paradoxalt nog det nyaste partiet i riksdagen.
Den världsberömde ekonomen Joseph Schumpeter myntade begreppet ”kreativ förstörelse” om marknadsekonomins funktion. Marknadsekonomin är planekonomin överlägsen eftersom den förra ser till att nya livskraftiga idéer slår ut gamla, medan den senare slår vakt om gamla lösningar och kväver därmed bättre lösningar. Jag vill hävda att principen om ”kreativ förstörelse” också är tillämpbar för demokratier. När gamla partier kört fast i omöjliga tankebanor, ser väljarna till att byta ut dem genom att välja nya, livskraftiga politiska aktörer.
Aftonbladet/Inizios färska mätning av bästa parti på olika sakområden visar att vårt land är inne i en period av kreativ förstörelse.
De partier som inte förstår att vi måste slå vakt om det svenska, att vårt land och våra värderingar är värda att försvara, kommer att förlora väljare. Det parti som har gedigen ideologisk grund och gör en samhällsanalys som fungerar i den nya tiden, kommer att växa.
Den epok vi nu trätt in i kräver en politik byggd på gedigna konservativ värderingar som värnar den samhällsgemenskap som utopisterna vill slå sönder, medan liberalismens principrytteri förirrats sig in på vänsterns utopiska planhalva.
Framtida riksdagsval kommer att stå mellan ett konservativt alternativ och ett utopiskt. Idag utgör de utopiska partierna mer än 80 procent av riksdagen, men snart kommer de att genom demokratins kreativa förstörelse vara nere i mindre än 50 procent.
Ju förr, dess bättre.