På ett svalt och opartiskt vis behandlas fakta och bakgrund kring invandringspolitiken. Genom de många jämförelserna med övriga Europa växer bilden fram av ett unikt svenskt politiskt haveri, skriver Simon O Pettersson.
Invandringspolitikens påverkan på samhället är stor och frågan engagerar många. Ändå kan det vara svårt att få en överblick över frågans många dimensioner. En bra introduktion för den oinitierade läsaren erbjuder Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin med Nötskalet – svensk invandringspolitik och dess konsekvenser.
Debatten om svensk invandringspolitik är viktig och central. Frågan låter sig dock inte sammanfattas i några snärtiga debattartiklar, utan det finns ett behov av mer utförliga introduktioner och överblicksverk. Ett radarpar i den svenska invandringsdebatten har professorn i etnologi Karl-Olov Arnstberg och journalisten Gunnar Sandelin varit. Deras tvåvolymsverk Invandring och mörkläggning 1-2 tar upp, om än med litet pladdrig stilistik, många intressanta aspekter av invandringsdebatten.
I Nötskalet har de försökt att ge sina synpunkter en mer koncentrerad form. En kortfattad introduktion, som strävar efter att täcka de viktigaste aspekterna av invandringskomplexet. Tanken är att läsaren efter läsning skall ha ”bra överblick i de viktigaste frågorna”. Det finns också en tydlig strävan att hålla en saklig ton och avstå från alltför mycket egna åsikter.
Invandringens moderna historia i Sverige redogörs för översiktligt, alltifrån dess försiktiga början med andra världskrigets lättassimilerade krigsflyktingar fram till vår tids massinvandring och parallellsamhällen.
En brytpunkt skedde under Olof Palmes regeringstid, då Sverige 1975 genom riksdagsbeslut förklaras mångkulturellt. Skulden tillkommer dock icke Olof Palme ensam, utan författarna framhäver att det fanns flera vägröjare; de lyfter särskilt fram sociologen David Schwarz och invandringsutredaren Jonas Widgren. Sedan har situationen bara, med undantag av vissa reaktioner såsom Luciabeslutet 1989, snabbt trappats upp.
Den innehåller ett klart och detaljrikt kapitel om hur många som kommer och av vilka skäl. Här reds det ut vad som skiljer t.ex. konventionsflyktingar från kvotflyktingar, skyddsbehov från humanitära skäl; alla de som kategorier som i mediernas osakliga rapportering bara blir till ”flyktingar”.
Här finns också gott jämförelsematerial med övriga Europa, som visar att Sveriges invandringspolitik utgör ett unikt politiskt haveri.
Skolan avhandlas i ett mycket kort kapitel (jag gissar för att det är otillräckligt undersökt), som inskränker sig till en diskussion om PISA-resultat. Man citerar en undersökning som visar att 29 procent av tappet i PISA emellan 2000 och 2012 beror på denna faktor. Här måste man dock ställa frågan, om inte det övriga tappet också i viss utsträckning kan förklaras med spridningseffekter – att ordningen störs också för de svenska eleverna, och att tid och resurser tas ifrån dem. Här finns utrymme för mer forskning.
Invandring och brott får som sig bör relativt stor uppmärksamhet, och det är här inte möjligt att återge alla detaljer. Men på detta område räcker det faktiskt ofta att bara återge något enskilt hårresande faktum som kan stämma till eftertanke – i boken läser vi exempelvis att ungefär två tredjedelar av alla våldtäkter begås av personer med utländsk härkomst. Våldtäkter är alltså i stor utsträckning ett importerat problem.
Bostadsbrist, arbetslöshet, ekonomi, ”ensamkommande” och islam är andra ämnen som tas upp. Självklart, som Arnstberg studerat romer alltsedan 60-talet, finns också ett utförligt kapitel om romer.
Vad saknas? Någon större diskussion om mediernas mörkläggning finns inte, utan bokens ambition är framförallt att visa hur det är, och inte hur andra påstår att det är. Boken skildrar mer invandringsfrågan än debatten om den. Det är helt i sin ordning. Boken syftar framförallt till att introducera läsaren till sakfrågan och inte till debatten. Debatten har författarna dessutom skildrat utförligt i det tidigare nämnda tvåbandsverket.
Det som inte heller diskuteras så mycket är de frågor som rör kulturell identitet, svenskhet och kultur i en mera lös mening. Men då boken är tänkt att vara en späckad sammanställning av fakta och inte innehålla så många egna tankar och resonemang, antar jag att dessa frågor bedömts för svåra att ge en sådan form.
Man har lyckats väl i ambitionen att sammanfatta det allra mest väsentliga, på ett sätt som är begripligt också för en oinitierad publik. Man har också i hög grad lyckats i ambitionen att ge frågan en sval och opartisk behandling, även om författarnas åsikt lyser igenom ibland (vilket kanske bara bidrar till en mer levande framställning).
Man kan bara hoppas att den får många läsare och väcker engagemang i frågan.
Simon O. Pettersson
Nämnda böcker:
o Nötskalet Svensk invandringspolitik och dess konsekvenser (Debattförlaget, 2016)
o Invandring och mörkläggning : en saklig rapport från en förryckt tid (Debattförlaget, 2014)
o Invandring och mörkläggning II Fördjupningar och förklaringar (Debattförlaget, 2014)