Nu när vi gått in i en global tid ställs politiken på huvudet, nya prioriteringar blir viktiga medan gamla skiljelinjer blir nästan oväsentliga. Hur ska vi orientera oss i denna nya värld?
Nu när globaliseringen ställer oss inför en mängd nya frågeställningar blir behovet av en tydlig och samlande förklaringsmodell för hur olika politiska riktningar, värderingar och aktörer förhåller sig till varandra, särskilt stort.
Höger-vänster-skalan har varit mycket seglivad när man vill åskådliggöra hur olika politiska aktörer förhåller sig till varandra i ekonomiska aspekter. Men nästan lika länge har denna endimensionella skala ansetts vara otillräcklig i att beskriva politikens komplexitet.
Därför har många försökt gjorts att komplettera en vågrät höger-vänster dimension med en horisontell skala. Här har förslagen varit många men ingen lösning har satt sig och blivit allmänt accepterad.
Brittiska tidningen Economist påpekade nyligen att två ord som ofta används i tysk samhällsdebatt mer sällan används i engelsk, och kan vi lägga till, svensk debatt. Nämligen ”övertygelseetik” (Gesinnungsethik) och ”ansvarsetik” (Verantwortungsethik) som först myntades av sociologiprofessorn Max Weber.
I ledare i Dagens Industri summerar PM Nilsson resonemanget:
”En politiker som drivs av sin övertygelse kommer att framhärda även om den leder till sämre resultat eftersom övertygelsen per definition är ofelbar. Allt annat utom övertygelsen måste ändra på sig, särskilt människorna och deras futtiga lagar. En ansvarsdriven politiker räknar med människans ofullkomlighet och tar ansvar för sina handlingar.”
Föga förvånande är det främst vänsteraktivister som är övertygelsedrivna medan konservativa i första hand ser till ansvarstagande.
Denna uppdelning blir verkligen levande när man tillämpar den i analysen av förra årets folkvandring till Europa och de dramatisk olika politiska reaktioner den resulterade i.
Alla förnuftiga människor vill naturligtvis både flyktingar från krig och migranter som flyr fattigdom och despotism väl. Där finns inga skillnader mellan riksdagspartierna. Om vi med ett trollspö skulle kunna lösa problemet skulle alla oavsett politisk hemvist omedelbart skapa fred, välstånd och lycka i Mellanöstern och Afrika.
Skillnaderna ligger alltså inte i godhet, i vilja att skapa bättre levnadsvillkor för alla människor eller, för den delen, största möjliga lycka på jorden. Den ligger istället i skilda synsätt på realism och ansvarstagande.
För övertygelseetiker till vänster är det viktigaste att uttrycka sin behjärtansvärda godhet i ord och kortsiktiga symbolhandlingar som bekräftar denna gränslösa vilja att göra gott.
För ansvarsetiker, som ofta är konservativa, är det viktiga att se till konsekvenserna av de åtgärder man vidtar och i verkligheten nå bästa möjliga resultat med de oftast begränsade verktyg man har till förfogande.
Dessa skilda perspektiv leder till helt olika handlingsalternativ, exempelvis när en folkvandring med miljoner personer börjar röra sig in över gränserna till Europa. För övertygelsestyrda blir det naturligt att öppna armarna och välkomna alla. I likhet med Jonas Sjöstedt (V) är man stolt att tala om hur partikamrater serverar kaffe och delar ut gosedjur till nyanlända på järnvägsstationer.
För ansvarsfokuserade aktörer blir den avgörande frågan hur man långsiktigt skapar bästa förutsättningar. Är det att låta miljontals människor komma, eller är det att hjälpa flyktingar i deras närområden? Är det rättvist att hjälpa de som tar sig till Europa, men inte de många fler som finns kvar i krisområden?
Samtidigt innebär ansvarsetiken att man också ser till vilka konsekvenserna blir för den svenska välfärden av att ta emot mycket stora volymer nyanlända. Är det rättvist att hålla tillbaka fattigpensionärerna för att satsa välfärdsmiljarder på flyktinganläggningar?
Webers skala övertygelseetik-ansvarsetik sätter fokus på praktisk politik, vilket är en välgärning. Partierna borde mer diskutera konsekvenser av olika politiska linjer, snarare än att försöka vinna över varandra i goda ambitioner – i till intet förpliktande ord.
Dick Erixon
2016-10-12
Se mer: The Economist i A tale of two ethics – Why many Germans think impractical idealism is immoral, Dagens Industri i Växlingen i migrationspolitiken präglas mer av spänningen mellan övertygelse och ansvar och Bristerna i GAL-TAN-skalan.