Dagens Socialdemokrati har brutit kontraktet mellan sig och sitt folk. Den arbetarrörelse som bidrog till att bygga Sverige är ett minne blott. De har begått flera allvarliga övergrepp på sitt eget samhällsbygge, skriver Uffe Hansen.

Det var en gång en rörelse där ordet svensk hade en distinkt betydelse. Det var de människor som levt och verkat i Sverige i generationer, som delade en historisk ödesgemenskap. Vi var en del av Norden, en del av den europeiska, västerländska civilisationen som vi haft ett utbyte med i århundraden: kultur, religion, lagar och administrativ ordning m.m.

Detta basunerade ledarna för arbetarrörelsen ut och det skulle inte råda några tvivel om vilken rörelse som representerade alla svenskar, vilket parti som stod för ett stabilt och tryggt Sverige. Vart tog denna uppslutning bakom Sverige vägen?

Det är tragiskt att beskåda hur en tidigare mäktig kraft i svensk historia kan trolla bort eller förvanska sitt eget samhällsbygge.

Istället för att värna den svenska nationalstaten började arbetarrörelsen lämna den bakom sig. Nationen togs för given eller såg som ett begränsat fält som skymde sikten för arbetet inom FN, EU eller världen. Arbetet för att värna övriga världen tog över mer och mer. Successivt förvandlades Sverige till allemansland och något svenskt Sverige hade aldrig funnits och ingen skulle tro att det svenska folket hade en exklusiv rätt till landet.

Löftet att försvara hela landet förvandlades till ett litet så kallat insatsförsvar som skulle sättas in i konfliktområden i världen som om vårt eget land inte längre behövde ett eget försvar, ett gränsskydd. Värnplikten avskaffades och försvarets resurser blev en allt mindre del av statsbudgeten.

Socialdemokratin har alltid älskat skatter. De valde att inte skapa jämlikhet genom att förstatliga produktionen. Istället blev beskattning av folket och företagen den väg mot omfördelning från de rika till de fattiga som arbetarrörelsen eftersträvade. Beskattning blir snabbt ett egenvärde och för alltfler politiskt medvetna blev det uppenbart att de insamlade pengarna används för att sänka Sverige.

Dagens socialdemokrati har svikit sina egna fattiga och åsidosatta. Våra fattigpensionärer får stå tillbaka för satsningar på asyl- eller integrationsindustrin. De svenskar som blir hemlösa tvingas konkurrera med EU-migranter. Försäljning av tidningen ”Situation Stockholm” har i princip upphört, eftersom deras försäljningsställen tagits över av tiggare från Balkan. Dessutom har de hemlösa med rötter i Sverige i stort blivit undanträngda från sina boplatser under broar eller på boenden för hemlösa.

Huvudansvaret för en havererad skola, en skadeskjuten arbetsmarknad, ett urholkat socialförsäkringssystem vilar på socialdemokratin. Sveket mot de funktionshindrade genom relativt låg aktivitetsersättning är ett exempel, som gör att de aldrig kan bli helt självständiga. Sjuka som inte får vara sjuka. Detta blir svårt att ta när ersättningar till inträngande afghaner, eritreaner eller somalier av denna socialdemokrati blir rikligt förplägade.

De som står långt från arbetsmarknaden får konkurrera med ett växande antal människor som lättvindigt släpps in och ännu flera på grund av aldrig realiserade utvisningsbeslut.

Laglösheten är en produkt av socialdemokratins slappa inställning till buset. De har skapat spänningar i det svenska samhället, de har totalt bortsett från människors rättvisepatos. När de delat ut asyl till höger och vänster förväntar sig folk att de som får en fristad visar respekt mot det samhälle som erbjuder de en fredad plats på jorden. När de begår övergrepp, utövar våld eller saboterar så uppfattas detta med rätta som ett hån mot all anständighet.

Socialdemokratin har skapat ett samhälle där buset grasserar och skötsamhet bestraffas genom ouppklarade brott, genom att ursäkta kriminellt beteende av rädsla att bli beskyllda för diskriminering av de grupper som socialdemokratin gör allt för att förvandla till lojala anhängare av deras politik.

Det fanns en gång en arbetarrörelse som representerade sitt folk, mina föräldrar var en del av denna rörelse för ett rationellt Sverige, men det var Sverige i verkligheten. Även om hjälp till självhjälp praktiserades i världen, även om omsorg om människor från andra kontinenter låg denna arbetarrörelse varmt om hjärtat, så glömde de aldrig de egna i vårt land. Detta är borta och kommer aldrig tillbaka. Om vi ska bygga landet får vi börja från början. Det måste börja med en uppgörelse med en urartad arbetarrörelse.

Uffe Hansen