Det vore passande att människor i samhällets topp också ”tog ansvar” för invandringskrisen, menar skribenten.

I flyktingfrågan har statsminister Löfven mycket frekvent använt sig av uttrycket “ta ansvar”. Initialt har detta ordval avsett “ländernivå”, dvs. att olika länder skall “ta ansvar” för omhändertagandet av flyktingar. Under de senaste månaderna har regeringspolitikerna uttryckt en förväntan om att även medborgarna i Sveriges kommuner skall “ta ansvar”. Denna begäran har effektuerats av riksdagspolitiker vilka stiftat en lag som tvingar alla kommuner att härbärgera flyktingar vilket innebär att den svenska befolkningen varhelst i landet må acceptera att “ta ansvar” och tvingas åse uppkomsten av “flyktingläger”.

Nu när Sverige såsom nation tillsammans med den vanliga svenska befolkningen “tagit ansvar” återstår det att även andra kategorier av svenskar “tar ansvar”. Jag tänker på direktörerna och andra makthavare inom näringslivet samt även på statsråden och ett flertal riksdagsledamöter. Även statschefen bör “ta ansvar” för flyktingarnas öde. I dagens läge är det aktuellt att “ta ansvar” för flyktingars tillfälliga boende under asylprocessen. Man börjar nu i rasande fart bygga baracker avsedda såsom tillfälliga bostäder för våra invandrade gäster. Dock finns det redan färdiga bostadsytor som kan tas i anspråk för att snabbare bereda boende för de behövande flyktingarna. Här nedan följer några förslag.

Jakob Wallenberg, en av näringslivets företrädare, har under flyktingdebatten hösten 2015 i pressen uttryckt intresse för flyktingarnas situation. I dagsläget skulle familjen Wallenberg kunna “ta ansvar” genom att hjälpa flyktingar med boende på familjegodset Vidbynäs, på gården Brevik i Wärmdö och på Täcka Udden i Stockholm. Antonia Ax:son Johnson, en annan av näringslivets företrädare, har i pressen under hösten 2015 torgfört åsikten att näringslivet måste “ta ansvar” i flyktingfrågan. Jag undrar med vad och på vilket sätt? Finns det några herrgårdar och andra större bostadsfaciliteter även hos familjen Ax:son Johnson.

Hur mycket bostadsyta kan godhetsapostlarna i regeringen upplåta för att de nyanlända ska få en rimlig start i det nya landet. Något våningsplan i Sagerska palatset och betydande överskottsytor inom regeringskansliet skulle kunna passa för att tillfälligt lindra bristen på boende för våra nyanlända gäster. Kanske har de intresserade och i denna fråga lagstiftande riksdagsmännen några fritidsställen att upplåta.

Kungen och Drottningen och även kronprinsessan har visat stort intresse för flyktingarnas väl. Kungen har besökt Migrationsverket i Norrköping och Malmö och Kungen har tillsammans med kronprinsessan varit på studiebesök i Fredriksberg – en av de större anläggningarna i landet. Kungen borde fundera på om han inte kunde låta bygga om en del av Drottningholms slott för att i underbar slottsmiljö skapa en tillflykt för kanske 10-20 flyktingfamiljer. Kungen förfogar även över det mer centralt belägna Stockholms slott. Genom att här evakuera möbler och andra dyrgripar för att under en övergångstid bereda plats för asylsökande skulle kungen kunna visa upp förmågan och viljan att “ta ansvar”.

Kungahuset förfogar över ytterligare nio slott, nämligen Gripsholms slott, Gustav III:s paviljong, Kina slott, Rosendals slott, Rosersbergs slott, Strömsholms slott, Tullgarns slott, Ulriksdals slott och Haga slott – det sistnämnda slottet dock reserverat som bostad för kronprinsessan och hennes familj. Vilka enorma möjligheter för kungahuset att “ta ansvar” och göra en insats för vilsna och bostadslösa flyktingar. Utöver detta finns det till Kungahuset associerade platser ute i landet, exempelvis Stenhammar, där dessutom arbete skulle kunna erbjudas i lantbruket.

Eftersom Fryshuset gör det möjligt för unga att genom sina passioner förändra världen skulle många av de mer ungdomliga flyktingarna (ensamkommande) kunna erbjudas boende och aktiviteter vid något av Fryshusets svenska anläggningar med egna verksamheter i Stockholm (enl. uppgift i SR 24 000 kvm i Hammarby Sjöstad ), Skärholmen, Husby, Göteborg, Malmö och Kalmar.

Det är angeläget att inte bara “vanliga” människor, tillika skattebetalare, i vårt avlånga land “tar ansvar” genom att i sin arbets- och boendemiljö låta sig omges av asylboenden och flyktingbostäder, utan att var och en i den svenska befolkningen utifrån sina möjligheter och resurser “tar ansvar” för våra flyktingars boende.

Peter Franson
Fil.kand. Med.dr.